VILTGUL

Viltgul är ännu en ganska sällsynt färg på hermeliner. I Sverige finns  få uppfödare av varianten. Det är en relativt svår färg och ett vanligt fel är sotning, dvs mer eller mindre svarta hårtoppar som inte är önskvärt. Det som eftersträvas är en ren ljusgul till orange färg utan inblandning av andra färger.

Viltgul (A_ bb C_ D_ G_) Täckfärgen på pälshårens yttersta del är ljusgul till orangefärgad. Buken, insidan av låren, svansens undersida, käkarnas kant och ögonringen är cremefärgad till vit. Bottenfärg: ljus cremefärg till vit. Ögonfärg: mörkbrun. Klofärg: hornfärgad. Vanliga fel som medför poängavdrag Ojämn täckfärg, flammig eller enstaka hår av främmande färg. Diskvalificerande fel Grå- eller blåton i bottenfärgen, stor dominans av viltgrått och andra färger i täckfärgen.

Lämpliga/olämpliga färger att använda vid avel med viltgult

Det bästa är naturligtvis att inte blanda in några andra färger, men då det finns lite material att tillgå i den viltgula aveln kan man behöva använda sig av andra färger. Både för att förbättra färgen och andra egenskaper. Nedan tar jag upp några möjliga färger, deras för- och nackdelar.

Viltgrå A_ B_ C_ D_ G_

Av denna varianten finns många fina avelsdjur att tillgå om man ser till rasprägel och kroppsform. Dessvärre ger färgen upphov till svarta hårtoppar som ofta är jämnt fördelade på hela kaninen. Viltgrått kan vara okey att använda i enstaka generationer för blodförnyelse eller för att förbättra önskade egenskaper såsom rasprägel. För att bibehålla en så ren viltgul färg som möjligt bör man undvika inblandning av viltgrått i större utsträckning.

Bourgogne (gulröd) A_ bb C_ D_ G_ y1y2y3

Detta är genetiskt en viltgul kanin med rödförstärkning i olika grader. Färgen är ganska vanlig och man kan hitta fina exemplar utan sotning. En kull mellan viltgul och rödgul kan resultera i båda färgerna, men rödförstärkningen brukar nedärvas i ganska hög grad och dominera. Den gulröda färgen kan vara ett bra alternativ för att få eller bibehålla en ren färg, men man måste räkna med rödförstärkta avkommor. Personligen föredrar jag en  ljusare nyans på de viltgula, och undviker därför gulröda avelsdjur. Däremot kan man då och då vara tvungen att använda sig av en rödare färg, eftersom man i längden kan få väldigt ljus och blaskig färg vid avel med enbart viltgula djur.

Japantecknad gul/svart A_ bj_ C_ D_ __

Varianten finns både som enfärgad och viltfärgad, det är den viltfärgade som gäller vid avel med vilgult. Ett avelsdjur med dubbla japananlag ger med viltgult endast japantecknade avkommor med anlag för gult. Det krävs alltså två generationer innan man får viltgula avkommor, fördelen är att man slipper rödförstärkning. Nackdelen kan vara att man förväxlar en japantecknad för att vara viltgul eftersom en japantecknad kan ha nästan obefintlig teckning (tex. några få tecknade hårstrån som är svåra att upptäcka).

Madagascar (rödbrun) A_ bb C_ D_ gg

Genetiskt är detta en enfärgad gul kanin med slöja. Jag ser inga fördelar med att använda färgen till viltgul avel. För det första  vill man inte ha anlag för enfärgat och för det andra ger den precis som den viltgrå färgen sotning i form av svarta hårtoppar. Sotningen sätter sig främst där slöjan sitter på en rödbrun kanin, dvs runt nos, öron och på sidorna. Sotningen kan vara svår att avla bort. 

Viltgul kanin med mkt inslag av viltgrått (sotning).	Rödförstärkt viltgul, på gränsen till rödgul