SKÖTSELRÅD

Kaninens huvudföda - grovfoder och vatten

Hö är basfödan som ska ges i fri tillgång. Grovfoder är en viktig del av kaninens kost och håller magen i trim samt hjälper kaninen att slita tänderna på ett korrekt sätt. Kaniner ska ha fri tillgång till vatten, med undantag för utegångskaniner under vintern när  

Hö av bra kvalitet är viktigt

Kraftfoder

Kaninpellets, sädesslag, gnagarblandningar. Kom ihåg att ren kaninpellets oftast har ett bättre näringsinnehåll än olika gnagarblandningar. Gnagarblandningar ser goda ut men ofta väljer kaninen att bara äta det den tycker är godast och ratar andra viktiga beståndsdelar.  Mängden varierar mellan olika individers behov och ska anpassas efter kaninens hull. Beroende på typ av foder behöver en vuxen hermelin ca 0,5-0,75 dl per dag. En belgisk hare behöver ca 0,75-1 dl. Observera att om kaninen är fet eller mager kan kaninen behöva mindre eller mer foder än angivet ovan! 

Kaninpellets

Tillskottsfoder

• Morötter, potatis, äpplen, knäckebröd m.m. kan ges dagligen i små mängder.

• Saltsten är inte nödvändigt förutsatt att kaninen får ett bra kraftfoder. 

• Gräs på sommaren ska ges i liten mängd till en början och ökas eftersom kaninen vänjer sig. OBS! Gräs bör inte ersätta hö på sommaren då det lätt leder till diarréer!

Vanliga utfodringsfel

• För mycket kraftfoder av dålig kvalitet kan ge övervikt och tarmstörningar.

• För mycket ”godis” (fröstänger, små godisbitar m.m.) ger dålig foderbalans och djuret får dålig näring.

• För lite eller dålig kvalitet på höet kan ge tarmstörningar och tandproblem. Hö är den näringsriktigaste basfödan och gör kraftfodret. Hö får aldrig saknas i buren, kraftfodret ska ransoneras och får ta slut. 

• För liten vattenflaska/skål som fylls på när ägaren upptäcker att den är tom. Återkommande vätskebrist kan ge njurskador. Dålig vattenhygien, dvs. vattenflaskan/skålen hålls inte ren, kan ge tarmstörningar.

• Kaniner med diarréer har ofta fått för mycket kraftfoder eller annat grönt. Detta åtgärdas med att endast utfodra kaninen med hö och vatten tills diarréerna upphör. Är kaninen inte bättre efter några dagar bör veterinär kontaktas.   

Reproduktion och könsmognad samt utfodring under dräktighet

Kaniner blir könsmogna vid 3-4 månaders ålder men det är inte lämpligt att de blir dräktiga innan 6 månaders ålder. För unga honor kan drabbas av svåra födslar samt är vissa inte mogna att ta hand om ungarna som då dör. Det är viktigt att honan är vid normalhull om hon ska ha ungar, dvs hon får varken vara för mager eller för fet. En mager hona får svårt att föda upp ungarna då hon inte har den energi som behövs, en fet hona kan få svåra födslar. Honan bör inte vara över 2 år när hon får sin första kull då bäckenet kan ha vuxit ihop och hon får svårt att föda ungarna. Honan är normalt dräktig 28-32 dagar, vanligast 31 dagar. 

En dräktig hona ska under dräktigheten ha samma mängd kraftfoder som hon vanligtvis får. Någon dag innan födseln kan man öka fodergivan något för att sedan öka på ytterligare efter födseln. Kom ihåg att det är under digivningen honan behöver extra energi och inte under dräktigheten, för mycket foder under dräktigheten kan ge svåra födslar. Honans behov av salt ökar efter förlossningen och hon bör därför ha tillgång till en saltsten om det är osäker om kraftfodret innehåller tillräckliga mängder.

Ungarna är redo att avvänjas från honan vid 7-8 veckors ålder. Ungarna bör avvänjas, det vill säga bo med sina syskon utan mamman i deras hemmiljö innan de kan flytta till ett nytt hem vid tidigast 8 veckor! En kanin blir normalt 7 år eller mer, så det är en kamrat för lång tid framöver.

Kaninen, ett koloni- och nattdjur

Kaninen är vad man kallar för nattdjur. De är mest aktiva i skymningen och om natten, medan de på dagen mest sitter och sover. Deras krav på belysning är därför förhållandevis liten. För stark belysning kan störa deras välbefinnande. I naturen lever de i kolonier, dvs de bor i grupp men bygger sitt eget revir i form av hålor. Därför kan det vara svårt att hålla kaniner tillsammans på en liten yta då de kan bli väldigt revirhävdande mot varandra. Därför är det mest lämpligt att hålla kaniner i varsin bur men så att de kan se varandra. Finns tillgång till större ytor, exempelvis stora boxar med flera krypin och möjligheter att komma undan är det större chans att det fungerar att hålla kaninerna tillsammans. Vissa individer kommer aldrig överens och då måste man sära på dessa, kaniner kan skada varandra allvarligt! 

Könsmogna hanar ska aldrig hållas tillsammans då det kan gå så illa att de kastrerar varandra! Okastrerade kaniner av olika kön ska inte heller hållas tillsammans då honan riskerar att utsättas för upprepade dräktigheter. Hon kan komma att föda en ny kull varje månad, vilket hon inte kommer att klara av då det krävs mycket energi att genomgå dräktigheter och digivningar.   

Bostad samt inne- eller utomhuskanin

Kaninen är ett pälsdjur och är av den anledningen tolerant mot låga temperaturer. Dvs den klarar kyla bättre än värme och trivs därför lika bra ute som inne även på vintern. Uteburen ska ha tre vindtäta väggar och bolåda samt krävs det att kaninen är ute året runt, kaniner som är vana vid varma utrymmen har svårt att klara sig om man helt plötsligt tar ut den på vintern. 

Kaninen ska vara skyddad mot nederbörd, drag, starkt solsken och även objudna gäster såsom hund och räv. En kanin kan bli så stressad att den dör om ett rovdjur attackerar buren. Buren ska stå på ben vilket är speciellt viktigt vintertid, på sommaren kan de hållas i betesburar som står direkt på marken. I buren ska kaninen ha tillgång till sitthylla (kan utgöras av bolådans tak). Burens botten täcks med kutterspån, halm eller dylikt och rengörs vid behov, minst en gång i veckan. Kaniner är väldigt renliga djur och har oftast en "toaletthörna" som bör rengöras oftare. För kaninens hälsa är det viktigt med renhållning, speciellt på sommaren då flugor lägger ägg i spillningen och fluglarver kläcks. Smutsig miljö ger nedsatt immunförsvar som gör kaninen mottaglig för sjukdomar. 

Hantering av kaninen

Det är viktigt att låta kaninen bekanta sig med sitt nya hem i lugn och ro. Lämna den ifred i buren till att börja med, så känner den sig snart hemma. Uppträd alltid lugnt vid hantering av kaninen, annars blir den lätt skrämd och skador kan uppstå. För att lyfta kaninen är det lämpligt att man tar ett grepp över öronen och nackskinnet och med andra handen stöder under bakkroppen alternativt håller den ena handen över kroppen/sidan och stöder under bakkroppen. Kaninen får aldrig lyftas i öronen. Om du inte är van att handskas med kaniner, kan du sitta på golvet och hålla kaninen i famnen. Då behöver du inte vara rädd för att tappa den ifall den sprattlar. De vill helst inte bli burna längre bitar, då rekommenderas transportlåda.

Klipp klorna

Eftersom tamkaniner inte har möjlighet att på ett naturligt sätt slita ner sina klor måste de klippas regelbundet. Särskilt viktigt är det att kontrollera klornas längd hos dräktiga honor. Har de långa vassa klor är det lätt att de skadar ungarna. Blir klorna för långa kan de böjas och gå in i tassarnas undersida och också brytas. Var försiktig vid klippning så att blodkärl inte skadas, man kan lätt se pulpan på ljusa kaniner i form av ett rosaaktigt skikt. På mörka djur kan det vara svårare, är du osäker be en uppfödare, eller zooaffär hjälpa dig!

Sjukdomar

Kaniner kan liksom andra djur drabbas av sjukdomar. De vanligaste åkommorna är diarré, snuva, rinnande ögon och mjällkvalster. Kontakta veterinär om du misstänker att kaninen inte är frisk. En kanin som sitter i ett hörn med halvslutna ögon och raggig päls är förmodligen allvarligt sjuk. Det finns naturligtvis fler sjukdomar än de som ytligt har beskrivits här.

Diarré orsakas ofta av foderbyte, foder av dålig kvalitet eller fel fodersammansättning. Som första åtgärd tar man bort allt kraftfoder och grönfoder och ger kaninen endast hö och vatten. Ofta räcker detta och kaninen kan få vanligt foder efter ett par dagar. Är kaninen inte bättre efter några dagar bör veterinär kontaktas.

Rinnande ögon kan komma av att kaninen har suttit i drag, fått t ex ett höstrå i ögat eller är förkyld. Om vätskan är klar och vattnig, blir första åtgärden att sätta kaninen dragfritt (vilket den alltid ska göra), badda med sterilt vatten och avvakta ett par dagar. Ifall ögonen fortfarande rinner – kontakta veterinär. Ifall vätskan i stället är tjock och gulvit och/eller om kaninen även har tjock snuva, ska veterinär kontaktas direkt. Kaninen behöver antibiotika. Snuva hos kanin känner man igen på att den nyser ut ett gulvitt sekret. Ett säkert tecken är att den har detta kladd på insidan av tassarna, där det fastnar när kaninen tvättar sig.

Om kaninen har en kal fläck mellan skulderbladen, där det finns gulvita mjällflagor, har den troligen mjällkvalster. Mjällkvalster är inte ovanliga hos kaniner och vissa individer får dessa symptom i samband med fällning. Kontakta veterinär för att få lämpligt preparat att behandla kaninen med.